Ett år har gått, våga ta steget!

Sitter vid brasvärmen och har det gott, jag gillar ju de tysta och lugna kvällarna när allt är stilla. Det blir min tid att tänka och landa efter fartfyllda dagar.

Det är helt galet vad jag gillar min tillvaro nu, jag känner mej så otroligt rik; rik på alla er människor som jag får chansen att möta i mitt yrke som personlig tränare & instruktör. All kraft som finns i våra möten, alla uppoffringar ni gör, alla era ansträngningar, alla känslor, all glädje och all energi; vår relation är något alldeless speciellt, ni är med mej alltid:)

Jag får ofta höra att "vad modigt", "vad starkt", "hur vågade du" etc... i samband med mitt val att gå vidare och starta eget för drygt 8 månader sen; jag reflekterar över det en kväll som denna när det i dag, 17 november, är precis ett år sen jag hade premiär för min Coreträning på Gästis i Kolbäck. Vägen från den kvällen till att jag sa upp mej från min fasta anställning och gick vidare som egen i mars, drygt 4 månader senare, var kantad av frågor, funderingar, vägval och vågskålar. Precis när det var som svårast skickade min mamma den här dikten till mej på ett vykort; låt den inspirera även dej!

Våga ta steget
Ibland så känns det som
om livet helt står still
Och just det man är i
är inte det man vill

Man känner sej så svag,
så vilsen och så feg...
Så känns det till den dag
man vågar ta ett steg.

Då öppnas nya vägar
och man får perspektiv.
Och plötsligt kan man se
hur man vill ha sitt liv.

Och när man blickar bakåt
när man har fått distans,
så ser man att det svåra
var källan till en chans.

Må gott & våga ta steg på din livsvandring!